This is an Open Access article distributed under the terms of the Creative Commons Attribution-Noncommercial 3.0 Unported License, permitting all non-commercial use, distribution, and reproduction in any medium, provided the original work is properly cited.
Volym 40 av
Vid en närmare granskning har det visat sig att barn- och ungdomslitteratur, i sitt breda åldersspann från pekbok till ungdomsroman, ständigt återkommer till gestaltningar av sexualitet, ofta i form av sensualitet och sensibilitet. Även fiktion för barn kan utforska en känslornas kartografi i hudnära berättelser. Bland annat queerteorin har med sina genomlysningar av hur heteronormativitet upprätthålls blottlagt mekanismer kring hur sexualitet skildras, som i Tison Pughs läsningar av Harry Potter-serien.
En rad teoretiker har uppehållit sig kring frågan om sexuell oskuldsfullhet (sexual innocence) och det vetande barnet (the knowing child) och pekat på hur skiljelinjen mellan barn och vuxna dragits med hjälp av sexualiteten, som ett medel för att bevara barndomens oskuldsfullhet intakt. Inte minst Anne Higonnet visade i
Vilken bild av sexualiteten upprätthålls i ett nordiskt barnbokssammanhang? Uttrycks kanhända motbilder? Det finns en uppfattning om att det särskilt i den nordiska barn- och ungdomslitteraturen finns en större öppenhet för att gestalta sexualitet. I själva föreställningen om det nordiska ingår nämligen en öppenhet i synen på bland annat nakenhet och sexualitet. I sin studie om sexualitet i ungdomsromaner
Kalle Lind har i
Särskilt ofta förekommande är sexualiteten förstås i ungdomsromanen, där Hans-Eric Hellbergs Kram-serie (1973–2003), avsedd som pornografi för barn, har fått efterföljare i Mårten Melins och Katerina Janouchs böcker. Deras grepp är ändå fjärran från Maria Marcus danska ungdomsroman
De senaste åren har normkritiken i barnboksvärlden blomstrat så till den grad att normkritik blivit den nya normen. Samkönade föräldrapar förekommer i alla genrer och regnbågsikonografi finns i var och varannan barnbok, samtidigt som transpersoner bereds plats bland berättelserna. Att den rådande trenden i barn- och ungdomsutgivningen så kraftfullt uppehåller sig kring sexualitet pockar därför på mer forskning i ämnet.
En pågående diskussion som exemplifierar normkritikens följder är den om huruvida instruktionsfilmer om snippor och snoppar har fått genklang i barnbokens sätt att benämna och gestalta barnkroppar. Ordet snippa för det kvinnliga könsorganet i analogi till ordet snopp har slagit igenom stort under de senaste åren. Den intresserade hänvisas till ”Snippan på spåren” i
Sexualitetstemat i
Liksom amning har menstruation osynliggjorts, men nu pågår en menstruell revolution. Från att ha varit undansmusslad i flickrummens privata sfär ingår numera mens i offentligheten. I allt från serieromaner och tv-serier till bildkonst syns trenden, som också nått barnlitteraturen. Tonje Vold granskar i ”’Jeg er en flekk’. Om menstruasjon og jentepubertet i nyere norsk barne- og ungdomslitteratur” hur menstruation representeras och utforskas med stöd i feministisk menstruationsforskning och flickforskning. Bland annat läsningen av Gro Dahles och Kaia Dahle Nyhus
Maria Jönsson sammanför barn- och vuxenlitteratur i ”En röd ballong. Om sexualitet som åldersöverskridande erfarenhet i Kerstin Thorvalls mellanåldersböcker”, där hon granskar sexualitet och sensualitet i Thorvalls mellanåldersböcker från 60- och 70-talen. Med hjälp av psykoanalytisk feminism och queerteori visar hon hur begärsriktningar och njutning gestaltas på ett åldersöverskridande sätt hos Kerstin Thorvall. Thorvall är känd för sina normbrytande gestaltningar av kvinnlig sexualitet och dessa spiller alltså över i hennes mellanåldersböcker, men tar sig där uttryck som sensualism.
Bland volymens övriga artiklar anknyter även Malin Alkestrands “Walking in Someone Else’s Shoes. The Body Switch in the Engelsfors Trilogy” till kroppspolitik. Hon granskar kroppsbyten i Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandbergs fantasyroman
De övriga tre artiklarna i volymen anknyter till aktuella omvälvningar på det barnlitterära fältet. Dels handlar det om explosionen av lättläst litteratur som svarar på diskussionen om minskande läsförmåga och ökande läsovillighet, dels om de digitala miljöer som erbjuder nya möjligheter till interaktivitet kring barn- och ungdomslitteratur. Anna Nordenstam och Christina Olin-Scheller tar i den intervjubaserade artikeln ”Att göra gott. Svenska förlags- och författarröster om lättläst ungdomslitteratur” sig an den växande floran av lättläst ungdomslitteratur. De utgår från attityder hos författare och förläggare. Utgivningen av lättläst litteratur har ökat och motiveras av demokratiskäl som allas rätt till litteratur och kunskap. Utgående från Rita Felskis begrepp igenkänning (recognition) diskuterar Nordenstam och Olin-Scheller hur det mödolösa läsandet baserat på igenkänning kommit att spridas på bekostnad av ett mer utmanande läsmotstånd som får unga läsare att utveckla en bredare läskompetens.
Också Lena Manderstedt och Annbritt Palos ”Unga läsare som litteraturkritiker online. En (skol)genre på rymmen?” granskar hur digitala miljöer skapar nya möjligheter för de barnlitterära institutionerna, här genom att unga läsare gör sina röster hörda på nätet i online-recensioner av barnlitteratur. Litteraturrecensionen som traditionellt varit en formaliserad skolgenre ömsar skinn till en interaktiv nätrecension, som sätts i relation till litteraturkritikens utveckling överlag.
Digitalt berättande kräver nya analysmetoder och angreppssätt. I “The Picturebook App as Event. Interactivity and Immersion in Wuwu & Co.” prövar Lisa Nagel olika teoretiska ingångar på en dansk bilderboksapp. Genom teaterforskningens begrepp händelse (event) och teorier om interaktiv digital läsning kring hur läsaren uppslukas av läsaktiviteten visar Nagel på de utmaningar som nya läspraktiker och berättarmedier för med sig.
Volym 40 av