This is an Open Access article distributed under the terms of the Creative Commons Attribution-Noncommercial 3.0 Unported License, permitting all non-commercial use, distribution, and reproduction in any medium, provided the original work is properly cited.
”Så olika det kan bli i livet”, konstaterar Majken Oskarsson i sista delen av Martha Sandwall-Bergströms trilogi
Att som Majken komma längre och få det bättre än föräldragenerationen är i min mening en av grundpremisserna i Sandwall-Bergströms flick- och ungdomsböcker. I den nyutkomna antologin
Antologins bidrag bygger på ett antal föreläsningar, vilka hölls på Linnéuniversitetet i anknytning till Sandwall-Bergströms födelsedag och i regi av forskargruppen CHILLL och Martha Sandwall-Bergströmsällskapet. Några av bidragen har dessvärre fått behålla alltför mycket av föredragets språkdräkt, med allt vad det innebär av tal-språk, anekdoter och oklara formuleringar. Det finns dessutom en del onödiga upprepningar av fakta om Sandwall-Bergström och hennes produktion i de olika texterna – ett problem flertalet antologiredaktörer ställs inför men som går att lösa genom till exempel en extra bearbetning av textmassan. Utöver det hittar jag många korrekturfel i verket, vilka stör helhetsintrycket och läsningen.
Det är emellertid intressant att se hur vissa perspektiv går igen i artiklarna. Det säger mycket om såväl författarskapet som om forskningsfältet. Frågor om svenskhet och nationalitet, gestaltningen av varierande kvinnoroller samt författarens förhållande till olika genrer diskuteras av flera av skribenterna. Bland annat hänvisar både Söderberg och Järvstad till Beverley Skeggs undersökning av engelska vita arbetarklasskvinnors identitetskonstruktion
Söderberg behandlar i ”Kaffet, krösen och kringlorna: Mat och dryck i Martha Sandwall-Bergströms författarskap” matens och dryckens funktion i böckerna om Kulla-Gulla, men också i romanerna
Också i Järvstads ”Majken Oskarsson, gift Stolt: Vägen till ung kvinna i Martha Sandwall-Bergströms 1950-talstrilogi” finns en hänvisning till Skeggs studie. Järvstad fokuserar på den tidigare nämnda serien om Majken och presenterar flera minnesvärda iakttagelser, som hur en medelklasskod långsamt etableras hos Majken eller hur Sandwall-Bergström för in drag av den moderna ungdomsbokens gestaltning av en komplicerad relation mellan barn och förälder i en flickbokskontext.
Järvstad menar vidare och med stöd i Skeggs att Majken, på grund av sin fåfänga och nöjeslystnad, positioneras som ”den icke-respektabla unga kvinnan” av Sandwall-Bergström. Majken framstår med andra ord som motsatsen till de ordningsamma gestalter Söderberg lyft fram i sin artikel. Jag är dock inte beredd att gå med på Järvstads argumentation i det här fallet. Utifrån min (och Söderbergs) tolkning av Skeggs respektabilitetsbegrepp framstår Majken som en i allra högsta grad respektabel ung människa, särskilt vid en jämförelse med några av romanens andra kvinnogestalter, till exempel Rose eller Lillan. Trots att Majken dras till skönhet, nya kläder, glittrande smycken och nöjespalats är hon gestaltad som en i grunden ordentlig och renlig ung kvinna. Pojkvännen Sigvards kärlek vinner hon till exempel delvis genom sin förmåga att trolla fram en enkel men god lunch. Den länk mellan mat och makt som Söderberg lyft fram är med andra ord aktuell också här. Majken fäster även stor vikt vid att sköta sitt arbete och hålla hemmet rent och snyggt.
En annan fråga som tas upp i flera av antologins texter är den om nationalitet. Nilsons bidrag ”Är Kulla-Gulla svensk? Om flickböcker, nationell identitet och det moderna Sverige” är en bearbetad och omskriven version av hennes artikel ”Kulla-Gulla – om Småland, identitet och samhällsförändringar”, tidigare publicerad i
Vidare behandlar Ehriander, i ”Pepita – En spansk Kulla-Gulla”, Sandwall-Bergströms tre böcker om spanska Pepita (1955–1958), bland annat utifrån det faktum att Sandwall-Bergström beskriver spansk kultur för svenska barn. Trilogin om Pepita kan ses som en del i en allmän strömning i svensk barnlitteratur i efterdyningarna av andra världskriget. Man hoppades att framtida krig skulle kunna förebyggas genom att ge barn och ungdomar tillgång till erfarenheter från andra länder och kulturer. Pepitaserien är ur den synvinkeln intressant i relation till Sandwall-Bergströms gestaltning av ett nytt folkhemsideal, präglat av en tanke om att utplåna klassklyftor och främlingsfientlighet.
I ”Ett oljetryck tillverkat på en valbyrå: Kulla-Gulla på film” ger Åberg oss en fördjupad förståelse för folkhemmets relation till tankar om en nationell identitet. I bidraget diskuterar Åberg Kulla-Gulla som film respektive tv-serie. Av diskussionen framgår att Sandwall-Bergströms gestaltning av ett lantligt allmogelandskap var en del av en trend i svensk litteratur och film. Som en reaktion på urbaniseringen och avfolkningen av landsbygden svämmade svensk kultur över av landsbygdsskildringar i mellankrigstiden och efter andra världskriget. Parallellt med gestaltningen av främmande kulturer fanns således likaså en längtan tillbaka till ett Sverige innan modernisering och globalisering.
Sist ut i
För att återgå till mina inledande ord om Sandwall-Bergströms tro på de ungas förmåga att förändra världen skriver Öhrn att ett indirekt ”ifrågasättande av sorterandet i samhällsklasser” utgör ett tematiskt stråk i hela författarskapets produktion, från 1940-talets